Män som hatar tåg
En tragikomisk grej hände mig igår..
Satt i godan ro på tåget på väg till kvinnan i Karlstad. Åkte för omväxlingsskull via Göteborg, vilket är en timme längre men ett par hundra kronor billigare än att åka den " vanliga " vägen..
Resan till Göteborg gick smärtfritt förutom att jag hamnade mitt emot stans fullaste lirare som istället för mp3-spelare hade med sig en egen bergsprängare som han strategiskt placerat på bordet framför sig och spelade en musik som förmodligen släpptes på kassettband.. Jag bytte snabbt och smidigt vagn och hamnade istället i en lugn och fin vagn där jag kunde drömma mig bort till tonerna av Stiegan Larssons "Män som hatar kvinnor", på ljudbok..
Väl i Göteborg ser jag den fulla mannen bli omhändertagen av säkerhetsvakter, och tydligen hade han även härjat lite i vagnen som jag flyttade ifrån, så jag var väldigt nöjd med mitt byte även efter de att tåget anlände till Götalaborg..
Här stod jag och väntade lite, sen boardade jag tåget som skulle ta mig till Karlstad via bland annat fucking-Åmål och pappersbruksorten Grums. Hade blivit tilldelad en handikapplats i främre vagnen så jag skulle sitta ensam hela resan, vilket är den osociale personens våta dröm..
Jag blickade ut över de vidsträckta slätterna utanför Göteborg, där tåget så fint rullar bredvid Göta älv. Här pågår nog en av Sveriges längsta byggarbetsplatser där jag antar att de ska lägga en räls till, och jag blev rejält sugen på att filma lite lätt med kameran och spela in en berättarröst i bakgrunden som varit otroligt intetsägande.. Tanken försvann och jag satt mig tillrätta.. PRECIS när jag gör detta smäller det ett jävla skott vid fönstret där jag sitter, jag ryggar åt vänster från fönstret för att hundradelen senare se ett fönster som spruckit av en sten. Någon lirare har förmodligen skickat iväg en sten mot tåget och träffat just de fönstret jag satt vid. Hela vagnen reser sig upp och kikar mot där jag sitter för att se vad som small, om alla ser ju inte stenmärket som är precis i höjd med min axel och säger " ja de är ju spänningar i tåget ", medan de som sitter mittemot mig i gången frågar hur de gick.. Som tur var small bara den yttre rutan, men just den där smällen, som påminner om ett gevärsskott, är något jag förmodligen alltid kommer att associera till Göta älv, räls-byggarbetsplatser och handikapplatser på tåg..
Tänk om jag ändå hade filmat...
Satt i godan ro på tåget på väg till kvinnan i Karlstad. Åkte för omväxlingsskull via Göteborg, vilket är en timme längre men ett par hundra kronor billigare än att åka den " vanliga " vägen..
Resan till Göteborg gick smärtfritt förutom att jag hamnade mitt emot stans fullaste lirare som istället för mp3-spelare hade med sig en egen bergsprängare som han strategiskt placerat på bordet framför sig och spelade en musik som förmodligen släpptes på kassettband.. Jag bytte snabbt och smidigt vagn och hamnade istället i en lugn och fin vagn där jag kunde drömma mig bort till tonerna av Stiegan Larssons "Män som hatar kvinnor", på ljudbok..
Väl i Göteborg ser jag den fulla mannen bli omhändertagen av säkerhetsvakter, och tydligen hade han även härjat lite i vagnen som jag flyttade ifrån, så jag var väldigt nöjd med mitt byte även efter de att tåget anlände till Götalaborg..
Här stod jag och väntade lite, sen boardade jag tåget som skulle ta mig till Karlstad via bland annat fucking-Åmål och pappersbruksorten Grums. Hade blivit tilldelad en handikapplats i främre vagnen så jag skulle sitta ensam hela resan, vilket är den osociale personens våta dröm..
Jag blickade ut över de vidsträckta slätterna utanför Göteborg, där tåget så fint rullar bredvid Göta älv. Här pågår nog en av Sveriges längsta byggarbetsplatser där jag antar att de ska lägga en räls till, och jag blev rejält sugen på att filma lite lätt med kameran och spela in en berättarröst i bakgrunden som varit otroligt intetsägande.. Tanken försvann och jag satt mig tillrätta.. PRECIS när jag gör detta smäller det ett jävla skott vid fönstret där jag sitter, jag ryggar åt vänster från fönstret för att hundradelen senare se ett fönster som spruckit av en sten. Någon lirare har förmodligen skickat iväg en sten mot tåget och träffat just de fönstret jag satt vid. Hela vagnen reser sig upp och kikar mot där jag sitter för att se vad som small, om alla ser ju inte stenmärket som är precis i höjd med min axel och säger " ja de är ju spänningar i tåget ", medan de som sitter mittemot mig i gången frågar hur de gick.. Som tur var small bara den yttre rutan, men just den där smällen, som påminner om ett gevärsskott, är något jag förmodligen alltid kommer att associera till Göta älv, räls-byggarbetsplatser och handikapplatser på tåg..
Tänk om jag ändå hade filmat...
Kommentarer
Postat av: päronen
Ja du livet som smålänning är en prövning, ett liv för en hundring...är ingenting när man åker vid Sveriges farligaste älv. Men hoppas att resan´s slut överväger spänningarna!!!.
Postat av: Syster
West side och dess lirare...
Postat av: Tomm-actionman
Ja tänk vad man får gå igenom..west-side är den hårda skolan..hård som sten that is..
Postat av: M&M
Stenhård...du är ju en riktig RAUK. Tänk att det kan vara så spännande att åka tåg. Tur att det gick bra med Tom(my)
Trackback